past the point of no return

Måste bara sticka in med att musik nog måste vara den bästa inspirationskällan till en uppsats om kärlekens ansikten. Underbart.

Update:
"But suddenly an angel has smiled at me
And kissed my cheek without a trace of fright
I dare to dream that she might even care for me
And as i ring these bells tonight
My cold dark tower seems so bright
I swear it must be heavens light"
- The Hunchback of Notre Dame, Heaven's Light

Update #2:
Nu blev jag fruktansvärt känslig och vill gråta lite. Att jobba med något som handlar om kärlekens olika ansikten är fan jobbigare än man tror. Fy.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0